Mellandagar

Jag ska göra om min blogg...ja det ska jag...!

Och så kom hösten, lika underskön och magisk som nyckfull och svår. Med en veckas sommarväder oktober sa sommaren förlåt och farväl och lät sig slutligen besegras. Nu välkomnar vi hösten men te, äppelkakor och långfilm. Men först ska en tenta skrivas, en tenta som är på måndag som jag fortfarande inte vet vad den handlar om. En tenta på en kurs som är ett hopkok av ledningsteori, organisationskultur, etik och miljö. Jag är sjukare än vad jag har varit på länge och har svårt att hitta någon motivation. Istället lockas jag av inredningsbloggar och tidningar. Av en mjuk säng med ett varmt täcke. Av en hårig liten sak som håller mig varm under pläden i soffan. Ja sånt lockar så mycket mer än path-goal teorier och grid-modeller.

17,5 timmar och festival

Om 16 timmar...då åker jag...om 17,5 timmar är jag framme...då kramar jag honom igen, känner hans armar runt mig, ser honom skratta...

Ikväll har jag jobbat medan en festival regnat bort. Jag har missat Carolina Wallin Perez magiska stämma och jag har serverat en himla massa öl och hallondrinkar, svarat i telefon och knapprat på en dator.

Nu ska jag lyssna på regnet, låtsas att det inte alls är regn utan vågor mot en sandstrand och så ska jag sova!

När en sommar regnar bort...

Det är inte klokt vad det har regnat den senaste tiden. Utan upphåll. Grått, blött, genomträngande regn. Ett sådant regn som aldrig vill sluta. Som gör att man inte ens vill gå på hundpromenad utan bara kura under en filt, med en film och en älskad arm runt axlarna.

Jag är hemma i staden H för att jobba ett par dagar. Kärleken är kvar i paradiset med hästar och hundar och det eviga regnet. Imorgon åker jag dit igen. Som jag längtar, efter frisk luft, efter hästtramp, efter att klia hundöron, efter en liten liten katt, men mest av allt efter honom. Efter hans stora händer och rispiga skäggstubb, efter hans stora varma famn och hans arm runt min axel. Snart!

Först några timmars jobb, och en natt och så några timmar till på jobbet...

Och så blev det sommar...

...sommaren jag aldrig ttrodde skulle komma men som jag längtade efter så mycket...

Den blev inte som jag hade tänkt. Inget blev som jag hade tänkt.

Fan!

VG på tentan!

Jag tror att jag dör, tentan som jag skrev mitt bland svikande vänner och pojkvänssaknad fick jag VG på. Man kan inte få mer än VG. Jag fick VG.

Nu ska jag njuta av detta ett tag.

VG!!

Tenta idag!

Ska strax iväg och skriva en salstenta om affärsrätt för roligare än så kan man inte ha det på en fredag i mars :)

Vaknade av att jag längtade effter min mormor så jag ringde hene och hon sa att hon hade en bra känsla inför tentan och sen fick jag mail om att jag vunnit en fin vinst så kanske, kanske har jag universum med mig idag så att det går bra på tentan. Det behövs verkligen, med bara nio dagar mellan tentorna har jag pluggat alldeles för lite så kunskapen sitter på ytan och ord är memorerade med ramsor som Nu Blir Tao Helt Flummig för att komma ihåg Kollektivavtalets verkan :)

Jag behöver all möjlig positiv energi!

S

Presentationen förresten...

Den som jag var så galet nervös inför, så nervös att rösten skakade och händerna var kallsvettiga, så nervös att jag kände mi yr och helt ärligt övervägde att skippa 7,5 universitetspoäng för att bara få springa ut därifrån. Den presentationen gick så sjukt bra! Jag fick komplimanger av nästan alla för en grym presentation och det var så underbart. Allt liksom bara flöt på. Jag kom in i guide-mode och fick energi av att se deras intresserade blickar, precis som jag brukade få energi av mina gästers nyfikenhet. Då när jag var guide och ledde rundresor i spännande länder.

Jag var helt hög resten av kvällen och så lycklig för att det gick bra. Till och med världens mest kritiska lärare berömde min presentation =D

Tentastress igen...

Jag vet inte vart jag ska börja, jag har alldeles för mycket att göra. Det är helt galet!

Tenta på fredag, födelsedagsfest på kvällen och sen frukost med en kompis på Kastrup innan jag ska hämta drömprinsen som äntligen kommer hem!

Kvällens ToDo:

• Röja upp i lägenheten så att jag kan dammsuga imorrn
• Maila mina anteckningar
• Maila info till ordförande i eventutskottet
• Läsa om MBL, LAS, och Diskrimineringslagen inför tentan på fredag.

Måste sätta fart!

Vårsol och powerpoint...

Att sitta i köket och dricka bryggkaffe med mjölk medan köksklockan tickar och vårsolen lyser med full kraft är underbart. Det gör att jobbet med powerpointen känns bättre och att hela världen faktiskt känns lite mer underbar.

Det är vår!

Fjärilsfladder och värkande fötter...

Ibland vill man något så gärna att man inte riktigt vet vart man ska göra all vilja. Just nu har jag det så, dödstrött efter en eftermiddag på vad jag trodde var en andra intervju men som blev fem timmars provjobb. Ont i fötterna efter massor av spring och ett leende från ena örat till det andra. Jag vill så himla gärna ha det jobbet. Jag skulle kunna jobba där gratis under upplärningen bara för att få vara där, i miljön, bland människorna...åh herregud vad gärna jag vill ha det!

Jobbet skulle passa mig helt perfekt. Det går ut på precis det som jag gör bäst och deras inställning till jobbet är densamma som min. Det försämras ju inte heller av den historiska miljön som en historienörd som jag mår bra av.

Nu har jag alldeles för mycket att göra men alla förväntansfjärilar i min mage ger mig energi att orka allt för det är sån jag blir när jag hittar saker jag brinner för...

Med ett leende på läpparna...

Powerpointen fick vänta när jag hittade bilder från förr. Bilder på platser och människor som betytt allt och som jag gång på gång tvingats lämna men som alltid kommer att ha en särskild plats i mitt hjärta och som alltid kan få mig att le.

Allra mest speciell är hon som är magisk och min syster i hjärtat. Hon är underskön och underbar och en ovanlig flicka med ett förtrollande skimmer. Hon är vegetarianen som äter kött och prinsessan som dansar i vattenpölar. Tillsammans levde vi, till tonerna av tango, en dröm i en stad full av glömda palats. Där, i landet långt bort träffade vi kärleken och räddade hundar och det var där hon blev min syster i hjärtat.

Jag har många förtrollande vänner, matten till en prickig hund och så hon som är hård och har svart hår men som fnittrar mer än någon annan och som gråter när ingen ser på. Den långe som lämnade allt för att rädda mig en natt på en paradisö när livet kraschade. Hon som drömmer om Sverige och kaviar och som längtar hit mer än någon annan. Han som träffade kärleken i ett farligt land långt bort men som inte tvekade en enda sekund att lämna allt för henne. Den lockiga som delade min barndom och allt däromkring...en dag ska jag göra ett inlägg för var och en av dem...inlägg som de kanske aldrig någonsin får läsa men där det ska stå hur obeskrivligt betydelsefulla de är i mitt liv och hur de alltid får mig att le.

Leendet som nu kittlar i mungiporna får mig att känna att det kanske inte gör så mycket att nya vänner sviker, det är ett leende som fick mig att glömma både nagellack och powerpoint och som gör att fjärilarna fladdrar i magen igen.

Söndag kväll...

Hur kunde helgen passera så snabbt? Jag förstår det inte.

Efter tentan i onsdags blev det öl och födelsedagsfirande för hela slanten vilket resulterade i förfärlig migrän och en missad föreläsning på torsdagen. På fredagen åt vi köttbullar på en möbelaffär och handlade vårfina saker i pastelltoner som kommer förgylla tillvaron om det någonsin blir städat här hemma och om det någonsin blir vår.

Helgen har spenderats med hästar och hundar, gott vin och pappalagad mat vilket var helt fantastiskt och välbehövligt efter turbulensen bland mina vänner. Ibland behöver man verkligen komma bort, fly från vardagen och bli ompysslad av en pappa som alltid välkomnar en med öppna armar. I helgen firades också min födelsedag och man kan väl säga att den gick i skornas tecken. Mamma gav mig chansen att designa mina egna skor (japp!!) och pappa försåg mig med underbara easytones <3 en elvisp tyckte han också att jag behövde och jag kunde inte varit gladare, mest för att jag fick en underbar helg med honom. Det är sådana ögonblick som fryser fast i minnet och skapar våra liv.

Just nu dricker jag en öl och gör mitt livs första PowerPoint inför en redovisning...sånt är livet som student :)

Det var inte så lätt...

...att låta bli att vara ledsen. Det är liksom en känsla som äter upp mig innifrån. De är arga, men de kan inte säga för vad. Jag trodde verkligen inte att detta skulle förekomma på universitet.

Det känns inte särskilt motiverande att skriva tenta på onsdag. Fyra timmars salstenta. Usch och Fy. Måste tagga till imorrn så kanske jag kan få godkänt iaf.

Fina Mickan kom hit ikväll. Med ost och kex och snälla ord. Vi lyssnade på skön musik, drömde om Tibet och lät tankarna på tråkigheter vila.

Hunden fick sig äntligen en omgång med tvål och vatten. Han är fortfarande sur och ligger i hallen och gruffar för sig själv.

Sov gott...

att förlora vänner...

Jag trodde att människor skulle vara annorlunda på universitetet. Vuxnare på något vis. Dock upphör man aldrig att förvånas över hur patetiskt småaktiga, löjliga och dumma vuxna människor kan vara.

Mitt problem är att jag tror gott om alla. Jag utgår alltid från att folk är bra och vill mig väl, att de är fina personer helt enkelt. Det gör lika ont varje gång jag upptäcker att jag hade fel. Klumpen i halsen är lika svår att svälja varje gång och ångesten känns i magen när tårarna bränner bakom ögonlocken.

Hur fan tänker folk?

Ikväll ska jag tillåta mig att vara ledsen. Jag ska bädda rent i min säng, se avsnittet av Solsidan som jag missade mitt i allt kaos och så ska jag inte alls tänka på skolan. Tyvärr har jag en tenta som kommer lite för snabbt men om jag inte klarar den, vad gör det om hundra år? Att man förlorar vänner gör egentligen inte heller nått om hundra år, men fan vad ont det gör just nu!

Lördag och hardcore tentaplugg...

Så har ännu en lördag passerat. Jag förstår inte hur det kan gå så fort.

Sedan 10 har vi pluggat, inte helt till ni men inte heller långt ifrån. Med kaffebryggaren i en påse och tonfisksallad i en annan tuffade jag och lilla röda Starlet till skolan imorse och där har vi sedan suttit fastnaglade på stolar.

Det dåliga samvetet för den ensamme lille hårbollen hemma i Penthouse tog dock överhanden och så åkte vi en sväng med honom till stranden. På stranden var det blåmusslor överallt och solen lyste genom magiska moln och gjorde att tentan plötsligt kändes rätt långt bort.

På kvällen satt jag i ett kök, åt pizza med banan och skrattade tills magmusklerna värkte vilket också gjorde att tentan kändes avlägsen.

Imorgon ska jag spendera hela dagen i sällskap av kloka teorier om HRM-perspektiv och Empowerment...något det är lätt att gnälla lite för mycket över när man glömmer bort att tusentals människor skulle ge allt för att byta plats med mig...när man låter tankarna på dem ta plats i ens hjärta blir tentaplugget plötsligt inte lika påfrestande och kylan inte lika bitande...

Mina tankar går till alla de tusentals människor i Japan som saknar sina älskade och ser sina liv ligga i spillror...det går inte att föreställa sig något sådant men ändå blir jag gråtfärdig när jag försöker.

S

Studentliv...

Det är fredag, då ska man titta på film i sin älskades famn. Dansa genom natten med spännande främlingar man aldrig kommer se igen eller skratta på en restaurang med underbara vänner.

Man ska inte sitta ensam med näsan i böckerna och äta röda linser till middag. Man ska inte somna tidigt för att man ska gå upp tidigt oh plugga. Man ska inte ha ångest för att dagarna fram till tentan går alldeles för snabbt. Ändå är det precis det jag gör. Pluggar och ångestsvettas över en tenta som kommer alldeles för snabbt. Svär och gnäller över att jag (ännu en gång) inte började plugga i tid och packar matlåda inför morgondagens pluggmaraton med finaste studiegruppen.

Pälsbollen håller mig sällskap. Han luktar fortfarande häst och sover som en kringla i mina knäveck hela natten.

Hoppas ni har en mindre ångestfull fredagskväll!

Hårbollen är hemma!

Efter ett mycket intressant studiebesök på Tetra Pak åkter jag och hämtade hem min lille hårige älskling. Han blev så lycklig när jag kom och lämnade mig inte en sekund under resten av kvällen. Nu ligger han med alla tassar rakt upp i vädret, mitt i dubbelsängen och luktar häst och hans tassar rycker i sömnen och läpparna fladdrar när han gläfser och drömmer. Han skulle behöva ett bad (eller två) för att sluta lukta stall men jag har inte hjärta att väcka honom och vad gör väl lite hästlukt om hundra år.

Om Prinsen vore hemma skulle han bli g a l e n !!

Dagens middag blev en improviserad historia med lax i ugn med fetaost och creme fraiche och massa cayennepeppar. Gott, snabbt och nyttigt.

Nu måste jag väcka den lille för en sista kvällsrunda innan det äntligen är dags att sova...så skönt!

Neddragna persienner och raportskrivning.

Solen skiner med en slags vårlig självklarhet utanför fönstret. "Här kommer jag, hela vintern var jag försvunnen men nu, nu är jag här..." Jag sitter innanför neddragna persienner och förtränger vetskapen om att våren har börjat där ute. Jag har nämligen en rapport att skriva. En viktig rapport som jag borde ha börjat på för länge sedan och som måste bli klar idag.

Gud vad jag ångrar att jag inte började med den tidigare. Då hade jag kunnat sitta i solen och läsa viktiga böcker nu. Inte bakom persienner och skriva om saker jag bara låtsas kunna.

Jag saknar min kamera också, men den är på äventyr i Argentina tillsammans med Prinsen.

Att börja blogga.

Så länge har jag tänkt att jag ska göra det. Så många gånger som jag har skjutit upp det. Ikvälll var det dags. Istället för att läsa de artiklar jag borde och istället för att skriva den rapport som ska vara klar på tisdag och som jag ännu inte påbörjat så startade jag en blogg. En alldeles egen blogg.