Och så börjar vi om...

Ja jag flyttade till Skåne, lekte hemmafru och började plugga. Somnade bredvid honom på kvällarna och gick eviga rundor i en park runt en damm.

Nu är det dags att röra på sig igen. 10 månader senare. Inte så långt den här gången utan till en liten by i samma landskap. En by med nya människor att lära känna. Nya promenadvägar att hitta. En by med ett litet vitt hus som är vårt. Ett eget hus med tillhörande trädgård. Det är så galet stort och känns fortfarande inte verkligt.

Ett eget hus kräver ju en egen blogg. Så nu börjar jag om. Man behöver göra det ibland.

Omstart

Om fyra veckor flyttar jag. Från tre trappor upp i en storstadsförort till fem trappor upp i Lund. Från badkar till öppen spis, från egentid till samboliv, från jobb och stress till hemmafru och lugn. 

Ibland blir det så, att man måste säga farväl till det trygga och säkra för att skapa något nytt - för att utvecklas och komma framåt. 

Jag ska inte ljuga, det är verkligen skitläskigt att lämna ett fast jobb, vänner och vardag för en killes skull. Samtidigt kan jag inte låta bli att göra det. Jag saknar honom varje dag och livet känns som en evig väntan på att träffas. Så vill jag inte leva mitt liv. Det är alldeles för kort för att inte njutas av och för att inte spenderas med dem man älskar. 

Därför flyttar jag nu. 

Det ska bli skönt att landa, att få tid att komma på vad jag faktiskt vill göra. Att kanske plugga igen. Att läsa alla de där böckerna som inte blir lästa annars. Att få tid att skapa ett hem och en vardag för honom och mig.

Om fyra veckor går flyttlasset.

Påsk och argentinabesök

Så blev det påsk igen, ett år har gått och förväntan inför sommaren är precis lika hög som varje år.

Påsken spenderas på landet, med hästar och hundar och solsken, ensamtid och närhet till skogen och kall öl. Precis vad som behövdes efter en hektisk tid med kaos och energitjuvar. Idag är pojkarna i Köpenhamn och turistar medan jag myser med hundarna och hästarna och skriver reglemente och finslipar en verksamhetsplan, allt till tonerna av Rolling Stones och ljudet av mina egna tankar.

Spring i benen

Började löpträna inför vårruset idag. Sent ute men bättre sent än aldrig. Målet är att kunna springa det utan att stanna men jag vet att det kanske är lite orealistiskt. Oh well.

Idag sprang jag vid 10 på morgonen när jag varit vaken en timme. Åt en banan innan och drack inget. Gick en ganska lång promenad på 30 min i rask takt innan jag började springa och sen sprang jag lilla vändan. Målet för dagen var att springa 12 min varvat med gång. Jag trodde att jag skulle kunna springa ca 45 sek men när jag kollade på klockan första gången jag sprungit hade det gått hela 3 minuter. Jag hade kunnat fortsätta längre så det var inte på max. Sen gick jag i en minut ungefär och sprang igen 4 minuter gick det då innan jag behövde vila.  Gick igen i 2 min och sen sprang jag i 4 minuter utan att stanna. Trodde jag hade längre tid kvar men det blev alltså totalt 14 min. STOLT och trött i benen. Javisst!

Summan: det var inte så jobbigt som jag trodde att det skulle vara. Jag hade kunnat springa mer. Det var kul att se att det gick så mycket bättre än vad jag trodde!

Mellandagar

Jag ska göra om min blogg...ja det ska jag...!

Och så kom hösten, lika underskön och magisk som nyckfull och svår. Med en veckas sommarväder oktober sa sommaren förlåt och farväl och lät sig slutligen besegras. Nu välkomnar vi hösten men te, äppelkakor och långfilm. Men först ska en tenta skrivas, en tenta som är på måndag som jag fortfarande inte vet vad den handlar om. En tenta på en kurs som är ett hopkok av ledningsteori, organisationskultur, etik och miljö. Jag är sjukare än vad jag har varit på länge och har svårt att hitta någon motivation. Istället lockas jag av inredningsbloggar och tidningar. Av en mjuk säng med ett varmt täcke. Av en hårig liten sak som håller mig varm under pläden i soffan. Ja sånt lockar så mycket mer än path-goal teorier och grid-modeller.

17,5 timmar och festival

Om 16 timmar...då åker jag...om 17,5 timmar är jag framme...då kramar jag honom igen, känner hans armar runt mig, ser honom skratta...

Ikväll har jag jobbat medan en festival regnat bort. Jag har missat Carolina Wallin Perez magiska stämma och jag har serverat en himla massa öl och hallondrinkar, svarat i telefon och knapprat på en dator.

Nu ska jag lyssna på regnet, låtsas att det inte alls är regn utan vågor mot en sandstrand och så ska jag sova!

När en sommar regnar bort...

Det är inte klokt vad det har regnat den senaste tiden. Utan upphåll. Grått, blött, genomträngande regn. Ett sådant regn som aldrig vill sluta. Som gör att man inte ens vill gå på hundpromenad utan bara kura under en filt, med en film och en älskad arm runt axlarna.

Jag är hemma i staden H för att jobba ett par dagar. Kärleken är kvar i paradiset med hästar och hundar och det eviga regnet. Imorgon åker jag dit igen. Som jag längtar, efter frisk luft, efter hästtramp, efter att klia hundöron, efter en liten liten katt, men mest av allt efter honom. Efter hans stora händer och rispiga skäggstubb, efter hans stora varma famn och hans arm runt min axel. Snart!

Först några timmars jobb, och en natt och så några timmar till på jobbet...

Och så blev det sommar...

...sommaren jag aldrig ttrodde skulle komma men som jag längtade efter så mycket...

Den blev inte som jag hade tänkt. Inget blev som jag hade tänkt.

Fan!

VG på tentan!

Jag tror att jag dör, tentan som jag skrev mitt bland svikande vänner och pojkvänssaknad fick jag VG på. Man kan inte få mer än VG. Jag fick VG.

Nu ska jag njuta av detta ett tag.

VG!!