Om fyra veckor flyttar jag. Från tre trappor upp i en storstadsförort till fem trappor upp i Lund. Från badkar till öppen spis, från egentid till samboliv, från jobb och stress till hemmafru och lugn.
Ibland blir det så, att man måste säga farväl till det trygga och säkra för att skapa något nytt - för att utvecklas och komma framåt.
Jag ska inte ljuga, det är verkligen skitläskigt att lämna ett fast jobb, vänner och vardag för en killes skull. Samtidigt kan jag inte låta bli att göra det. Jag saknar honom varje dag och livet känns som en evig väntan på att träffas. Så vill jag inte leva mitt liv. Det är alldeles för kort för att inte njutas av och för att inte spenderas med dem man älskar.
Därför flyttar jag nu.
Det ska bli skönt att landa, att få tid att komma på vad jag faktiskt vill göra. Att kanske plugga igen. Att läsa alla de där böckerna som inte blir lästa annars. Att få tid att skapa ett hem och en vardag för honom och mig.
Om fyra veckor går flyttlasset.
