Powerpointen fick vänta när jag hittade bilder från förr. Bilder på platser och människor som betytt allt och som jag gång på gång tvingats lämna men som alltid kommer att ha en särskild plats i mitt hjärta och som alltid kan få mig att le.
Allra mest speciell är hon som är magisk och min syster i hjärtat. Hon är underskön och underbar och en ovanlig flicka med ett förtrollande skimmer. Hon är vegetarianen som äter kött och prinsessan som dansar i vattenpölar. Tillsammans levde vi, till tonerna av tango, en dröm i en stad full av glömda palats. Där, i landet långt bort träffade vi kärleken och räddade hundar och det var där hon blev min syster i hjärtat.
Jag har många förtrollande vänner, matten till en prickig hund och så hon som är hård och har svart hår men som fnittrar mer än någon annan och som gråter när ingen ser på. Den långe som lämnade allt för att rädda mig en natt på en paradisö när livet kraschade. Hon som drömmer om Sverige och kaviar och som längtar hit mer än någon annan. Han som träffade kärleken i ett farligt land långt bort men som inte tvekade en enda sekund att lämna allt för henne. Den lockiga som delade min barndom och allt däromkring...en dag ska jag göra ett inlägg för var och en av dem...inlägg som de kanske aldrig någonsin får läsa men där det ska stå hur obeskrivligt betydelsefulla de är i mitt liv och hur de alltid får mig att le.
Leendet som nu kittlar i mungiporna får mig att känna att det kanske inte gör så mycket att nya vänner sviker, det är ett leende som fick mig att glömma både nagellack och powerpoint och som gör att fjärilarna fladdrar i magen igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar